TOPP 30 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINEInlägg under ‘inspiration’
NEVER SAY NEVER
Skrivet av fransson den 11/5/12 - 21:02
Någonting som fascinerar mig så himla mycket är det här med drömmar och mål.
Inte vilken filmscen du drömmer om på natten, eller hur många mål frölunda gjorde i senaste matchen. Personliga mål. Drömmar och vad människor brinner för. Att uppleva känslan av att hitta något man brinner för till etthundratio procent och vara beredd att ge upp allt för det. Det är nog det härligaste som finns. Känslan av att veta att man är bra på något, att man duger, vilken väg man ska gå.
Oftast, är det inte så lätt.
Oftast vet man vad man vill.
Oftast har man inte en jävla aning om hur man tar sig dit.
Oftast verkar inga vägar leda rätt och man känner sig som en vilsen Alice i underlandet utan hjälp ifrån någon katt. Våra egna labyrinter av val, vägskäl och dörrar i livet är inte fyllda av varken, fickur, kortlekar, hattar eller festliga tékalas.
Oftast när det gäller ens stora drömmar verkar vitsen med drömmarna vara just att de ska vara det de är. ”Drömmar”. Inte verklighet.
Jag tycker det är så himla synd.
Så många unga människor sitter där framför datorskärmarna. Bärandes på drömmar som är långt ifrån omöjliga. Där sitter de på tankar, talanger och hjärtan som alla brinenr för någonting. Alla födda till att ha en egen plats. Vad gör de? I de flesta fall förblir det drömamr i deras huvuden.
Varför tänker inte folk om? OM någon säger åt dig att din dröm och dina önskningar är omöjliga att uppfylla, tror du dem då? Om någon säger till dig att du lever i en bubbla och behöver vakna upp, tror du dem då? Om någon säger till dig att dina drömmar är löjliga. De är ingen riktig framtid eller upplevelse. Tror du dem då? Förlitar du dig på att alla andra vet mer om dig än du själv? Vem är de att döma? Vem är de att döma Din framtid, Din tro & Dina drömmar? Bara för att inte någon gjort något än betyder inte det att det är omöjligt. Någon måste vara först.
Alldeles för många har hört meningen ”never say never” eller ”ingenting är omöjligt” på tok för många gånger. Vet ni vad jag tycker? Jag tycker att det är så fruktansvärt himla jättesynd att ni skakar av er orden som trams. För det är så sant. I de flesta fallen är ni bara för lata och vågar inte ta era drömmar på allvar med rädsla för att bli besvikna om ni misslyckas. Varför? Ryck upp er. Face the fact att ingenting är gratis. Förmodligen lär du få slita som etts vin för att nå dit du vill. Du lär få prioritera, krypa fram på bottens dy och kämpa genom tårar och svett om det så behövs. Men jag lovar er, i slutändan kommer det att vara värt det. Låter vägen till er topp jobbig? Tänk om. Ryck upp er.
Lever ni för något och vill det mer än något annat så är det värt all slit i världen. Lyft era lata rövar och börja leta efter det där hålet i häcken labyrinten kantas av istället för att sitta där på stenen och vänta på att en katt i hatt ska komma rusandes mot er.
Det här är verkligheten, här kommer inga rosa katter springandes med silverfat.
Tyvärr.
Publicerad i inspiration, texter | Inga kommentarer
JUST ANOTHER TEXT
Skrivet av fransson den 11/5/12 - 15:31
Jag som är ungdom vet hur det känns att vara iakttagen när man är inne i en affär. Jag är ganska säker på att jag är långt ifrån ensam om det också. Jag är inte dum. Jag fattar att de tittar lite extra på ungdomar. Det är åtminstonde min uppfattning. Men varför ska det vara så!? Ska jag som är en helt vanligt, född ett speciellt årtal, behöva känna mig iakttagen i affärer & hela tiden måste tänka på hur jag beter mig? Självklart är det deras plikt att se till så att ingen snor någonting, men jag tror inte att de tittar lika mycket på vuxna som de gör på ungdomar. Långt ifrån. Samtidigt är vuxna äldre, mer erfarna och de borde kunna mer trick än vad vi ungdomar kan, så varför inte lika gärna sätta hökögonen på dem?
Är det kanske diskriminering allt handlar om? De kanske tror att alla ungdomar är gangsters. Jag ska inte vara för hård. Om jag själv jobbade i en butik varpå det skulle komma in ett par ungdomar som är högljudda och går i en klunga och flyger fram i affären som mildt sagt vilda höns, så skulle jag nog titta lite extra på dem. Face the fact liksom. Men egentligen.. varför? Fördomar fördomar fördomar. Ändå kan vi inte veta om de är gangsters eller inte. Hur ser man egentligen att någon är en gangster? Är det klädstilen eller sättet? Och vad säger att det är gangsterfolk som springer ifrån butikerna med jackorna fulla av stöldgods? Återigen, fördomar fördomar fördomar.
Nyligen var jag med om en ganska typisk grej. Jag var och handlade och såg tre killar som står och skrattar vid läskhyllorna. Direkt ser jag hur vakten snappar upp ljudet och ställer sig för att stirra på de stackars killarna. Inte en sekund tittade han bort medans de stod vi hyllorna för att välja läsk. Att skratta i en butik kan alltså tas som att man ska ta någonting. Om man ser ut och beter sig på ett vist sätt. Fördomar.
Därför tänker jag omedvetet så himla mycket på hur jag gör när jag är och handlar eller shoppar. För att jag inte vill att folk ska tro att jag ska ta någonting. Man ska inte behöva tänka på vad man gör eller hur man beter sig i en butik. Det skulle vara skönt att bara kunna koncentrera sig på det man egentligen ska göra. Det här är tvåtusentolv. Gangsters har inte alltid tuppkam. Lönnmördare kommer inte alltid ifrån Irak & blondiner är inte alltid sönderopererade Stockholmare. Sluta upp med fördomarna om ungdomar för vi är inte som vissa tror.
Publicerad i inspiration, texter | Inga kommentarer
VAD GÖR VÄRLDENS VISDOM FÖR SKILLNAD?
Skrivet av fransson den 04/5/12 - 0:25
vi tror att vi vet, så himla mycket
vi studerar hårt
lär oss det allra svåraste
och behärskar de mest
främmande språken
från vårt eget räknat
är vi mest bara vilsna
men har ingen aning om, vad vi ska göra med den
i varenda bok och film borde göra men
när det kommer till oss själva
är det helt blankt
för tänk om
tänk om de andra
inte följer manus
finns något manus
från den där dumma filmen
inte så tokigt ändå
Publicerad i inspiration, texter | 2 kommentarer
SLEEP ON IT
Skrivet av fransson den 31/3/12 - 23:27
Fem killar sammansatta till ett typiskt pojkband av självaste schlagerguden Fredrik Kempe.
En självbetitlad låt årets melodifestival och några småtjejers hjärtan i händerna.
Hade ni frågat mig vad jag tyckte om killarna och Youngblood för drygt en månad sedan hade jag snäst åt namnet och muttrat något i stil med wannabes. Jag ogillar starkt när man sätter ihop killar som knappt kan ta en ton live, men som däremot ser halvbra ut och tjänar pengar på dem när alla småtjejer springer efter som galna huliganer på jakt.
Jag hade inte gjort någon vidare research eller grävt djupare i Youngbloods historia och visste inte mycket mer än att de var ett nyskapat band av Kempe. Bidraget i melodifestiavlen fick mig inte att jubla och jag tyckte fortfarande inte att det var någon hit. Däremot hade jag vänner som blev upp över öronen förtjusta i dessa killar och eftersom jag gillar musik & jag gillar att fotografera så hakade jag på för att se killarna spela och signera.
Här var jag tvungen att erkänna.
Jag hade nog dragit en av min största fördom genom tiderna.
Youngblood består av fem killar, fem inviduella helt olika killar som har hjärtan av guld och bryr sig om människor. De har röster to die for. Tron om att de inte kan sjunga efter att enbart ha hört numret ifrån melodifestivalen är som att se en halv daggmask och säga att alla daggmaskar är korta.
Lyssnar man live eller på vilken slumpvald låt som helst på skivan märker man att killarna är sammansatta av en utav Sveriges mest fantastiska musikmänniskor. Addera grymma danstalanger och charmiga leenden så har ni en grupp som snart lär slå igenom stort.
Så ja.. after all… jag vet itne om jag hörde albumet med vissa låtar precis i rätt stund då texterna träffade som mest. Eller om jag är social och gillar andra sociala människor. Men en sak är saker, jag har haft alldeles på tok för fel tankar om dessa killar. Jag tror det är därför som jag gillar dem också. Just av den anledningen att de chockade mig totalt. Folk som chockerar, överraskar och verkligen blåser en av stolen, that’s what I like!
Brb, ska ta några fler falska toner till Tenderly nu. Kika på några black-and-whites sålänge.
wwwwwwwwwwKlicka här , här eller här för lite härlig musik av killarna också. Toodles!
Publicerad i foto, inspiration, vardag | 1 kommentar
